Har precis varit och hämtat mamma vid bussen och nu hade jag tänkt ta mig något att äta innan jag börjar jobba kl 17. Jobbar till stängning idag och imr, har gjort det några ggr förut men jag känner mig fortf osäker :S Fast man är ju aldrig själv som man var på Energikällan så det är ju skönt :)

Som sagt så ska jag jobba imr också, 17-20.30, och sen på fredag 10-17 så jag får ju jobba en del och det är skönt även om det känns tungt så behöver man ju pengarna. Känner att jag börjar komma in de det mer nu, är ju lite svårt eftersom jag jobbar med så långa mellanrum så det tar ett tag innan man kommer ihåg koder och allt annat. Jag vet bara hur det var när jag varit borta från Energikällan ett tag, i början visste jag knappt vad jag höll på med.

Det är skönt också att på Hemköp känner man dom flesta redan så den biten är redan fixad, men det är väl just för att man kommer härifrån så då känner man alla. Och det är ju just det som är så jobbigt också att jobba så här "hemma", som jag har skrivit tidigare så vill man ju inte träffa vissa människor och än så länge har det var bara inträffat en gång så det är nog mycket därför det känns jobbigt att jobba för jag vet inte hur jag kommer att reagera i den situationen :S

Men som man säger den dagen den sorgen! Vem vet det kanske händer idag eller imorgon? Det är ju inget jag kan styra över. Och jag har kommit på det att jag måste lära mig att sluta grubbla och fundera över saker som jag inte själv kan styra över. För som sagt så kan jag ju inte styra över dom så varför fundera på det? Min stackars hjärna får aldrig nån vila så mycket som jag funderar!

Igår så satt jag och prata med en killkompis om kärleksproblem, han ville ha en tjejs åsikter om en del saker. När jag skulle ge honom det så började jag att ta upp exempel på saker jag själv varit med om och jag slogs av att NU kan jag se det som erfarenheter, men DÅ så kändes det som om hela världen hade gått under. Det är så man måste tänka, det är så jag måste tänka. Att så som jag känner nu för vissa saker kommer jag kunna titta tillbaka på om några år och då kommer det känns som att det inte var en så stor grej som det känns nu. Jag vet inte om jag helt är ute och cyklar och bara snackar en massa skit, men det är var jag tror och nästan vet. Det gäller nog bara att bestämma sig.

Jag tror att allt alltid löser sig, kanske låter knäppt men jag tror det. Det kanske inte blir på det viset man hade tänk sig men det är bara för att det finns olika lösningar på problem. Allt löser sig, frågan är bara hur? - Den som lever får se ;)