Jag har inte bara den bästa pojkvännen utan även dom bästa svärföräldrarna. Igår efter jobbet när vi kom hem så fick jag en super fin armbandsklocka av dom i påsk/vår-present :) Min förra gick ju sönder så det var ju en extra bra present, tack! Dom är så himla snälla :)

Blir så jävla trött och less på allt skit snack. Vidriga elaka människor som bara vill förstöra. Men egentligen är allt så skrattretande, dom som känner mig på riktigt vet hur jag är och vad jag skulle kunna göra och absolut inte göra. Men egentligen varför ska jag behöva bevisa nått? Den personen jag älskar allra mest och som jag bryr mig mest om vet sanningen och det är de viktigaste. Har man bara ett bra och ärligt förhållande så är det lugnt. Ja vi säger allt till varandra och jag är ändå sämst på att ljuga och har säkert Sveriges största samvete. Nej som sagt jag behöver inte bevisa nått.

Nu blir det snart jobb sen Örebro med M :)


Men kan inte låta bli att tilläga att även om jag vore en sån hemsk människa som skulle kunna göra nått sånt. Skulle jag väl aldrig vara så klantig att jag valde en 35-årig gift tre barnspappa som är kompis med min pojkvän. Nog för att jag är blond men SÅ korkad kan väl ingen vara?