Träningen igår gick bra, var lite svårt att hänga med i stegen men det kommer väl så småningom förhoppningsvis. Känns bra att röra på sig iaf. Har ju inte rört mig på år och dar så nu var det på tiden kände jag. Men helt slut vart jag, vilket jag verkligen fick bli varse om när jag kom hem till M. Skulle gå ner för trappen men var väl så utmattad så knappt benen bar så när jag tog det första steget så snubblar jag till och ramlar. Haha åkte på rumpan ner för mer än halva trappen, fy f*n vad ont det gjorde! Då var det nära till tårar kan jag säga, men mest var väl chocken. Haha när det händer nått sånt där så tror jag alltid att jag ska dö. Jag ser liksom mitt liv passera i en revy i samma sekund som jag ramlar. Okej så allvarligt kanske det inte är men har iaf fruktansvärt ont i rumpan idag och en förbannade träningsvärk i kroppen. Nu känner man att man lever!


// Frida.