Tisdag

Idag har jag tvättat och städat som varje ledig tisdag, lika skönt när man har fått det gjort :) Helgen har varit kanon bra, i fredags åkte jag inte till Örebro och mötte upp Daniela, Carina och Vendela :) Vart lite shopping innan vi åkte hem till hytta och fixade oss inför kvällen. Förfest i Linde med Anna, Daniela, Linn, Hanna, Frida, Per och Fredric sen vart det Strömpis. Jag, Linn och Daniela hade skit kul, dock var det mycket yngre folk så det var inte så kul ;)

I lördags sov jag typ hela dagen, var så sjukt trött. Orkade inte ta mig ur sängen på typ hela dagen, haha. På kvällen drog vi in till Linde för fest hos Björn. Länge sen man var på en riktigt rolig hemma-fest så det var kul :) Sen drog vi på efterfest med några hockey-killar, två stycken kom tydligen från USA. Den ena sa att han ägde en av dom största nattklubbarna i LA och att han kände dom flesta i The Hills, om det var sant eller ej har jag ingen aning om :) På natten bjöd Fredric på omelett, han är snäll han :) Gott som tusan var det!

Återigen var man helt död på söndagen så tog mig väl knappt ur sängen då heller, tog tåget hem vid sju och sen hämtade min snälla syster mig i Frövi :)

Nej nu ska jag bädda rent i sängen sen kanske ta tag i den där disken, eller så kan det få vänta tills imr ;)

Och just ja kan ju berätta om den lilla "incidenten" på jobbet förra veckan. Jag var nere i källaren och plockade specialvaror när en rätt så trevlig (läs: jobbig) farbror möter mig när jag är på väg upp. "Nej men är det där nere du gömmer dig?!", utbrister han. "Jaha du jag gömmer mig ju för dig!", svarar jag lite käckt tillbaka. Jag ska kliva ner från det sista trappsteget och gå förbi honom men han ställer sig framför mig så ist kliver jag rakt in i hans famn och får en bamse kram! "Hjälp!", var det första jag hann tänka när jag står där med armarna hängande efter sidorna och låsta i hans grepp, samtidigt som jag ser över hans axel Veronica svischa förbi samtidigt som hon håller inne världens asgarv. Så Veronica, jag vet att du läser det här och att du just nu sitter och skrattar för dig själv, tack så mycket för att du räddade mig! Hämnden är ljuv!!!


// Frida.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0